Nattåget skallrar under bron
väcker liv i staden som sover tryggt
Kylans gatulampor blinkar, himlen lyser upp
Asfalten gungar, gungar, gungar
Kvällens åskmoln
sjunger eko, skapar liv
Två par fötter vinglar över järnlinjen
flyktigt hår runt de ansikten som lutar sig ut
Ser vackra räls långt ner

Så skriker luften, så tyst och klen
Vi hoppar ner mot en ny evighet
Ditt höftben krasar mot bron,
mina sulor landar tryggt
Det höga ruset vill släppas ut
Följer impulser och skriker åt världen
Du tumlar in i mig, andas atmosfären
Våra svarta lungor skrattar, läppar viskar
Ord vi aldrig glömmer, så otroligt sjukt
hur vi faller mot marken igen

slår sönder staden med ett flin

/Lotta