Jag ger upp
(snart igf)
För jag är ingen ängel
För jag har inga vingar
(Och kan inte ens rädda en vän)
Är less på att alltid vara den som står ensam kvar.
När mina ord ändå inte betyder någonting
blir jag bara som en meningslös fästing.
Jag älskar dig men det gör så ont
Vännen du kanske inte förstår
hur jag egentligen mår.
Men min värld rasar och jag
försvinner, sjunker undan,
när jag läser ord som skär
och aldrig slutar.
Jag minns allt från de första samtalet
och jag gråter när jag tänker på dig.
Och ängel min, du är så långt bort nu
/ Lin
torsdag 11 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar