Insikt

Jag måste lära mig
att fortsätta
hålla tyst om det här

Min existens skulle mer eller mindre
rasa ihop
tillsammans med
värdigheten
om jag lät orden försvinna ut

Och jag skulle inte klara av att
leva med mig själv,
med någon alls
som jag inbillar mig att jag gör

Tystnaden är som ett svart Något
vars klor håller så hårt om mitt huvud
att jag inte får luft
och syrebristen skapar repor i
tankarna
som knappt existerar, men ändå lyckas
explodera när jag slutligen går
för långt

Det är något sjukligt fel med
identiteten, självlojaliteten, verkligheten
Jävligheten i att tvingas finnas till

Om man ändå kunde
stänga av alla ljud

Så att jag kan skrika det förbjudna
tills klorna fått nog
och kan försvinna

/Lotta

I närheten av sanning

Så jag vet att du ligger intill
andas lugnt i sömn
Värmen mot min halsgrop,
saltet svider mot fingertopparna
när jag låter dem nudda din kind

Och vem såg hur solen föll
exploderade i tystnad, målade dig hel
Ögonlocken blinkade i mig, jag ligger vaken igen
Dina läppar dränker doften
av sötma, vatten och liv
Vi väntar ljudlöst på andetag i natt

Det fanns en dröm en gång
En önskan att få se, leva
och andas fritt igen
Vindpust mot din luft, du tänker så
att det gör ont
Allt jag vill är att se dig somna

Minns du liv, en gång?
Du sa att jag var tryggheten
i ditt leende
Jag såg på dig i
soldisets tunna damm av luft
Nattens sorger gör mig hel