Insikt

Jag måste lära mig
att fortsätta
hålla tyst om det här

Min existens skulle mer eller mindre
rasa ihop
tillsammans med
värdigheten
om jag lät orden försvinna ut

Och jag skulle inte klara av att
leva med mig själv,
med någon alls
som jag inbillar mig att jag gör

Tystnaden är som ett svart Något
vars klor håller så hårt om mitt huvud
att jag inte får luft
och syrebristen skapar repor i
tankarna
som knappt existerar, men ändå lyckas
explodera när jag slutligen går
för långt

Det är något sjukligt fel med
identiteten, självlojaliteten, verkligheten
Jävligheten i att tvingas finnas till

Om man ändå kunde
stänga av alla ljud

Så att jag kan skrika det förbjudna
tills klorna fått nog
och kan försvinna

/Lotta