It's funny how you go through the years and nothing changes but when you look back it's all different

Två flickor blev vänner en dag
de visste att det var rätt
de var oskiljaktiga, struntade i om omvärlden var emot dem
vänskapen mellan dem växte med åren
den balanserade på en smal tråd, tills den en dag klarade det
utan att falla tog den sig vidare
flickorna var olika som natt och dag, men det spelade ingen roll.
Deras vänskap var det bästa som hade hänt dem båda
det dröjde inte länge innan deras första bråk uppstod
men de löste det, precis som alla kommande tvister mellan dem
De var menade att vara tillsammans, oavsett vad skulle de alltid ha varandra
Flickorna blev äldre, precis som alla andra
de lärde sig mer om varandra för varje år
varje årstid blev deras vänskap starkare
de var alltid tillsammans
men en dag förändrades allt
deras relation till varandra fick en spricka
en spricka var allt som behövdes
för att förstöra allt mellan dem
de blev inte uppspelta när de träffades längre
alla minnen var som bortlåsta
de kunde inte längre prata på samma sätt
tiden gjorde dem förvirrade
gjorde dem till främlingar
gjorde oss till främlingar.
Flickorna var du och jag.

/L

mörker

så tomt är allting utan glädje
så tom är även jag
även nu,
när jag ser dig brukar jag tänka
vad världen är liten
allting blir allt mörkare
gatorna blir bara blötare
mina ben viker sig under mig
mina händer skakar
då är världen inte så liten längre
då är natten mörkare än den varit tidigare
och när jag stannar på gatan
är jag fri grindarna
jag kan bara stirra på stället, länge
bara låt mig vara här,
där jag själv valt att gå
kanske är det för mörkt
och det är för kallt
men ingenting håller mig inne
i mina fängslade tankar på frihet
stannar jag hellre därute
där jag sprungit från mig själv
och när jag kommer tillbaka
är världen liten igen.
j.

Kärleken

Tänk.
Om han öppnade munnen,
sa om ens ett enda ord,
skulle hennes ledsna ansikte
få ett stort leende.
Hennes tomma hjärta
skulle fyllas av glädje.
Hennes dröm skulle gå i uppfyllelse.
Tänk.
Ett ord.
Ett litet ord.
Men så mäktigt.
Så stort.
Ett ord
skulle förändra henne.
Till det bättre.
Om han visste, skulle han säga det?
Det lilla, mäktiga ordet.

'Hej' sa han och log.

Bara den som någon gång varit rädd
kan en vacker dag vara stolt
när den övervunnit sin rädsla
men då måste denna först vara modig nog
att erkänna att den är rädd.
Mod är inte att inte vara rädd.
Mod är att vara rädd utan att låta det hindra
en från att leva sitt liv.
Jag är rädd
- men hos dig är jag för trygg för att kunna vara olycklig.

/Den modiga

tomt mörker

tårar faller som regn
som allt plötsligt känns overkligt
allt ser värre ut
allt snurrar
inom skogens mörka murar
här finns jag nu
här har världen tagit mig
och jag vill börja
som jag gjorde en dag
då jag inte visste att det skulle sluta såhär,
tårar faller som regn
i öppen luft
i kall väntan
i tomt mörker
två svarta ögon speglas
på vattenytan
jag döljer mitt inre skratt
min hand mot mina läppar
jag döljer mina meningar
det är det enda som syns
jag berättar mina drömmar för dig
men denna är värdefull
ännu en gång står jag här
på samma plats, samma sekund
i kall väntan
tomt mörker

jag vilar så oskyldig i din famn
en röst så mjuk mot alla djupa sår
dina ögons inre har gett mig svaren
jag behöver bara se dig, jag vet,
det kommer bli bra
jag vill ge dig slag som du gett mig
bara genom att inte finnas
jag går så osäker utan dig
jag är så hjälplös i den mörka luften
brist på ljus när jag går ensam
inget solljus är nog bra för det här
jag blir så sårad av att vara besviken i din närhet
allt du gör för mig är tillräckligt
men inget alla ni ger mig täcker någonstans
jag vill vända bort huvudet
än en gång.
sårbara tankar för dig har sårat nog nu
det är inte normalt
det är inget bra alls
jag vill vända huvudet
från alla bekymmer i min kropp
göra den fri från gift du gav mig
men jag blir aldrig fri från mig själv
om jag så kunde springa från mig själv
jag kan bara vända mig om och ge dig mitt
så du får se vad jag levt med.
/j

Det oändliga näckrosbladet sover på vattenytan

en bild säger mer än tusen ord

Vattnets sövande känsla bringar lycka

men ord är ett bra hjälpemedel

Till det evigt vilande miraklet

hur skulle vi klara oss utan?