Jag ser dig gå där
Men du ser inte mig
Som jag önskar att du
ville se mig
Att du kunde se mig
Men det gör du inte
Vad hade det kostat
att vända på huvudet?
Va?
Precis
Ingenting
Men smärtan i min
kropp hade avtagit
Har du tänkt på det?
Inte?
Det har jag
Ofta
Många gånger har
jag vandrat i dina
fotsteg
Vandrat, och önskat
Men snart orkar jag
inte mer
Inte för att mina
fötter värker, utan för
att hjärtat skriker
Snart tänker jag
sätta mig
Bara sitta där, på marken
Och när du känner
dig redo, redo att
vända om
Då sitter jag där
Jag ska vänta i evighet
Bara du kunde vända om...
//Linda
torsdag 18 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du skriver verkligen bra...
Fängslande.
Unikt.
Tack för att du delade med dig av dina tankar och känslor.
Skicka en kommentar