Skriv inga fler dikter om kärlek

Du sa det någon gång.
Sen skrev du ännu en dikt om kärlek. Rakbladskärlek. Anorexiaromans.

Jag minns att vi diskuterade
vad kärlek är för något.
Kärlek. K*k. F*itta. Man kan ju undra?

Jag lever genom dina andetag.
Levde. pensionärsförälskade

Snuttefilt, du kanske inte minns.
Men du var min snuttefilt.
Inte trodde jag att du brände dig med filterlösa prince varje dag.
Armar - Nålstick, brännmärken.
Alla dessa sår.
Alla dessa ärr, alla dagar utan mat.

Du var aldrig misslyckad.
Du var min snuttefilt.
Visst såg du inte ut som idealflickan.
Men det är det ingen annan som gör heller.

Du kände dig som ett spöke.
För långa ben, för korta armar, för långt hår, för små bröst, stora vader, enorma lår, stor mage, breda höfter, inte små bröst, minimala bröst, ärr på benen, armarna.
Du sa att du var misslyckad.
Du var min snuttefilt.

Bara handleder med pulsåderskrift av blod
Minns du vad du skrev på väggen?
Jag minns.
Kanske var det tio dagar sen?
Eller tio år?
Smärtan som tog bort smärtan.
Livstid.

Och ni påstår ni vet vad kärlek är?'

/Lin