Tack

Jag bröt ihop.
Grät mig till sömns den natten, då ingen förstod mig.
Jag vaknade med tårar i ögonen och tomhet inombords.
Jag försökte ta mig igenom den plågande förmiddagen
i den ensamhet som bildades.
Men sedan fördes vi samman, vår lilla grupp.
Ni förstod mig.
Ni tröstade mig.
Ni stöttade mig och även om ni inte visste om det
hjälpte ni mig upp.
Ni är underbara alla fem och jag förstår nu
hur mycket jag verkligen behöver vara med er.
Ni är bara bäst =)

Lotta