Innan saker med livets snabba
vändningar förändras,
vill jag gråta,
är jag övergiven i gripen panik av mina
hotande tvångstankar,
du vet vad jag är beredd på att riskera.
en slags växande tanke gror inom mig,
försöker förklara hur mycket jag skulle
gå miste om,
det inser du inte för än du saknar det farligt mycket
det är större än någonsin att säga,
att jag helst av allt vill gå nu
gå ifrån ångestens mittpunkt.
jag har aldrig varit mer fängslad
i samma sekund känner jag allt samtidigt.
pressar ångesten med paniken någonstans hos någon annan,
kämpar mig förbi alla frågande ögons inre,
av längtan, att du vet
du vet allt ingen annan vet
jag önskar jag kunde säga att jag vänder mig om,
och går.
men måste arbeta tvångstankar på nytt
för att testa min desperata lycka.
har aldrig känt mig instängd av svart luft
jag kämpar mig förbi dina alltför lockande ord.
pressar den svaga handen mot ett kallt dörrhandtag
kall, svalkande luft nuddar min för kalla själ
och tar ett stadigt tag i dom ljustaste hår topparna
jag känner mig stark av en hämtad kraft.
jag vill rusa fortare än någonsin förr,
jag vill att du ska uppleva det som ingen gav oss,
jag vill visa dig allt jag drömt om ,
för stor del av mitt liv,
när jag möts av dig,
känns det öväntat,
mindre än någonsin sätter jag mig i avstånd
här är jag mig själv.
/ j
onsdag 19 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar