Verkligheten

Jag önskade att kunde se vad du gör mot mig
Hur du sliter ut mitt hjärta och skär sönder det i strimlor
För att sedan glömma bort att du någonsin tagit det
Ironiskt att jag måste minnas
Jag minns, kommer aldrig glömma dig.
Tystnaden i dig är mer än vad jag klarar av
Jag skyddas av blå berg, de blå bergen du aldrig kommer finna
Du kommer aldrig leta efter dem
Ännu mindre leta efter mig
Den täta dimman omfamnar min ensamhet
likt en vän jag alltid älskat
I svarta grottor i blåa berg sitter jag fången
Du kommer aldrig att hitta mig
Jag kommer fly när jag hör dina steg mot stengolvet
Hoppa ut i en värld av grönska
Du kan inte fånga mig - jag kan flyga
Se den mörka värld jag fastnat i under mig
Dina ögon blå som bergen ser allt
Utom mig.
Du kommer aldrig att hitta mig
för du vet inte att jag är försvunnen.

Lotta