ensamhetens skugga lutar sig mot mitt liv
mina ögon speglas i pölar av vatten som fallit
sätter ner foten som bryter den blanka ytan
kala träd klättrar mot den avlägsna himlen
lungorna försöker andas in den osynliga luften
jag kan inte ens andas utan dig
min själ svartnar, krymper till ingenting
endast mörker och tomhet vilar där, tryggt

cykelstället ekar tomt när jag passerar det
hålet i min själ påminner mig om sin existens
rakbladsvassa tankar skär i mitt inre
inuti vad som finns kvar av den jag en gång var
steg för steg bildas nya tankar inom mig
tankar jag aldrig tidigare sjunkit in i
ofrivilligt druknar jag nu i dem
pressas djupt under ytan, försvinner
hunger efter lycka hånar mig
evigheten torterar mig sakta
river upp alla sår jag försökt glömma

åh, låt mig dö...

...eld

Åh, ditt leende leker med mitt hjärta
får det att skena iväg, fly
Inbillar mig att du vill vara dyster
gråta, skrika och ljuga med mig
vi kan vara dystra tillsammans, älskling
Vackrare drömmar finns
Åh, att vara lycklig med dig för evigt
är blott en dröm
men ack, så olidligt vacker
att jag gråter, utan dig
Du kan inte vara dyster
låter ensamheten dra ner mig
i sin mörka kraft
suga i sig allt mitt liv
lämna mig
utan dig, utan någon
Du är mitt allt
Vill leva, alltid nära dig
Du retar mig omedvetet
tänder en liten, oskyldig låga
känner hur den brinner varmt i mig
när drömmarna känns som mest verkliga
krossas alltid av verkligheten
känner lågan dunsta
elden försvinna
Jag väntar, alltid medvetet
saknar dig alla ensamma nätter
väntar desperat
på att en oskyldig låga
än en gång ska tändas
men aldrig blåsas ut

Kärlek är de ord
du aldrig sa
men alltid visste var sanna
Sången som får dig att gråta
när du bestämt dig för
att inte förlora några fler tårar
Ögonblicket innan solen går ner
när du vet att du är ensam
men världen försöker trösta dig
Blicken i dina ögon
när du ser mig stirra på dig
och sedan tittar bort i rädsla
det är kärlek
när den är olidlig

~´`~

Snö

Novell


Trädtopparna vajade
snöpuder föll ner från dem
medan hon tittade på.
Hon såg upp mot himlen
rakt ovanför henne,
den dovt ljusblå oändliga himlen
med tunna vita moln som kastade snö
på henne och allt runt om.
Hon sprang ner för gatan,
in på en smal stig, vidare in i skogen.
Stora granar växte på var sin sida om henne,
lutade sig över stigen när hon sprang
längre och längre bort
från huset hon alltid bott i.
En korp flög på himlen.
Hon stannade.
Andades djupt in, djupt ut.
Tystnad.
Tårar.
Kyla.
Sjönk ihop på marken
vid ett stort bokträd.
Grät.
Hennes liv hade blivit så olidligt, omänskligt
hon ville somna och aldrig vakna upp
En svart fågel, korpen,
slog sig ner på marken
några meter bort,
stirrade på henne.
Lättade sina vingar.
Flög iväg.
Lämnade henne.
Ensam.
Hon tittade upp
tittade efter den,
men den skulle inte komma tillbaka.
Hennes kind, kall lik glas,
berördes av ännu en tår
från hennes vidöppna öga
Frost grep tag i marken under henne.
Stilla andas hon in luften
som inte gav henne något syre.
I det ögonblicket visste hon
att hon inte längre hade en ängel.

Ensam dansar jag i gräset
under månen och dess sken
ljuset är det enda i natten
som inte gör mig nedstämd
Min hand väntar på någon

Jag sjunger en enslig melodi
Ingen i världen kan höra
Fötterna tar mig till skogsbrynet
där tiden alltid stått still
Mina öron lyssnar spänt efter ljud
väntar på någon...

Försiktigt andas mina lungor
Varsamt lägger jag mig ner
Någonting finns där som gör mig fri
Jag väntar ännu på Någon

<3

Fear

Masken som täcker mitt ansikte blir starkare
skyddar verkligheten från att se mig som jag är
jag har lärt mig själv att aldrig visa mig svag
när resten av den kalla världen ser på
ingen får se tårar droppa ner från mitt öga
Trots att jag är ensam kan jag inte längre gråta
inte gråta när verkligheten ser på
människor glömmer att jag har en mask
glömmer att jag är obotligt deprimerad
glömmer att jag inte är en av dem
för varje andetag jag tar är jag ett steg närmare
från att känna hur masken sakta faller
blottar ansiktet fullt av mina känslor
för varje tår jag inte låter fly från mina ögon
blir den hårda masken lite, lite starkare
och för ett ögonblick tror världen
att jag återvändt till den lyckliga plats
där de själv lever, lyckliga och ovetande
om vad som en gång kommer drabba dem
helvetet har redan kommit och tagit mig
allt jag ser är mörker, inte längre ljus
Trots att smärtan inuti min svarta själ
plågar mig till döds, förbannar mig
trots att jag varje dag önskar att nästa
är den sista jag behöver uppleva,
trots att jag slutligen blivit så svag
att jag nästan faller ut ur evigheten
är det smärtan från alla de tårar jag aldrig
får överge på någons varma axel
den som plågar mig värst

en lång plåga

Ett kort ögonblick
En kort sekund
En kort evighet
slukar min rädsla
Men jag är fortfarande rädd.

/poet

Ensamhet

Jag vandrar vid sidan av dig
ljudlös, osynlig
jag hör ditt porlande skratt,
ser ditt vackra ansikte,
känner din kropp
när du går in i mig
Du ser mig inte
jag skulle göra vad som helst
för att få bli mer av dig
än din skugga
Jag har gråtit tillräckligt
många silverfärgade tårar
för att veta att de inte hjälper
Ingenting får hålet i mitt svarta,
ekande tomma hjärta att läka
I ett kort ögonblick ser du mig,
låter ditt leende drabba mina läppar
får den deprimerade flickan jag är
att svagt le, trots alla skador, alla hål
Jag mår så dåligt att mina ögon
hindrar tårar från att komma
för jag vet att de inte hjälper
Min enda anledning till liv
är du, min mänskliga drog
oemotståndliga, fina ängel
Du ser inte din egna skugga
du ser inte den varelse som älskar dig
Mer än någon annan någonsin gjort,
aldrig kommer göra
Du kommer alltid vara en del
av mitt förstörda, brustna hjärta
du har inte nuddat mitt liv medvetet
smärtan du ger mig är oavsiktlig
Omöjlig för mig att genomlida
Jag förblir din svaga skugga
den enda del av dig
som inte strålar av skönhet
din fula del, misslyckade del
Se vad du har gjort mot mig
hur du har påverkat mitt liv
Lämna inte din skugga, jag ber
överge mig inte med alla mina fel
Hur många gånger har jag inte
medvetet skadat mig själv
skapat ärr på min egna kropp
för att jag inte kan vara en del av dig?
En omöjlig dröm är allt jag har
Hur många gånger har jag inte
velat berätta sanningen för dig?
Dina ögon ser rakt genom
flickan som blivit din skugga
en missbildad kopia av den ängel
du förtjänar, som du drömmer om
En muterad bild, menad att föreställa
en vacker kvinna
Misslyckande
jag blev misslyckad
Jag vill att du ska veta vad du gör
se hur du plågas av sanningen
Ingen kan älska mig
ännu mindre du
Jag förtjänar inte dig
du förtjänar så mycket mer
Min dröm är surrealistisk
men det är allt jag har
Jag älskar dig så fruktansvärt
Men du vägrar släppa taget
om skuggan du inte kan se

Vinter

Hennes känslor bubblade upp
till den mörka, blanka ytan
De lila nerverna i hennes kropp var spända
Benen som bar henne var beredda att fly
En främlings fotsteg
Ett nytt andetag
En hes röst
Tystnad
Olika fotsteg möttes
Andetag blandades
i vinterkylans morgon
Vackra ögon dansade in i varandra
Liv flätades samman till död
Tidlösa, röda droppar
lämnades kvar i snön som just börjat falla
tillsammans lämnade de morgonen
aldrig ensamma
efter december