ensamhetens skugga lutar sig mot mitt liv
mina ögon speglas i pölar av vatten som fallit
sätter ner foten som bryter den blanka ytan
kala träd klättrar mot den avlägsna himlen
lungorna försöker andas in den osynliga luften
jag kan inte ens andas utan dig
min själ svartnar, krymper till ingenting
endast mörker och tomhet vilar där, tryggt

cykelstället ekar tomt när jag passerar det
hålet i min själ påminner mig om sin existens
rakbladsvassa tankar skär i mitt inre
inuti vad som finns kvar av den jag en gång var
steg för steg bildas nya tankar inom mig
tankar jag aldrig tidigare sjunkit in i
ofrivilligt druknar jag nu i dem
pressas djupt under ytan, försvinner
hunger efter lycka hånar mig
evigheten torterar mig sakta
river upp alla sår jag försökt glömma

åh, låt mig dö...