Visst kan vi rimma!

Två vänner på varsin sten sitter,
inget hörs förutom deras fnitter.
Skrattar åt skämt som bara de förstår,
sällan mått så bra som de nu mår.
Solen ler åt deras uppenbara lycka,
lyser starkare för att stunden smycka.
Vännerna ler mot allt och alla,
den ena börjar nu att tralla.
En lycklig melodi som blir till en glädjesång,
den andra stämmer in med buller och bång.
Sjunger så högt att fåglar flyr,
ingen bryr sig, för glädjen yr.
Sällan mått så bra som nu,
den här dikten är om oss, jag och du.

Denna dikt är till Lotta, min vän,
kanske kommer en dikt om dig igen?

// Linda

Skjut mig osynligt, skjut mig ljudlöst

Jag känner mig skottskadad
Ligger och förblöder i soffan
utan blod

Jag känner mig skottskadad
tvingar mig ut i snön
sitter på bussen och plågas i tystnad

Öppnar dörren och färdas mot artigheter
De frågar hur jag känner mig
Men mitt svar blir inte sanningen

Öppnar dörren och f'ärdas genom natten
Blundar, låter dem tro på lögnen
Ligger och förblöder i baksätet
utan blod
Känner mig skottskadad

Akustik i enslig stämma

Haiku

Dina ögon ser

inte längre vad jag vill

jag trodde du såg

~

Jag vill krypa dit

in i det vackra ljuset

som bara är ditt

~

Det varma i dig

Visa hur du känner nu

Låt mig se dig helt

Någon
Alla
Ingen

Gilla
Hata
Tänka

Att förstå men ändå inte
Veta utan att bry sig

Tror man slipper
Tror man vinner

Förlorar

Små saker som gör det
Stora saker gör inget

Du
Jag
Vi

//Lia

Jag är

Jag är till
Jag är från
Jag är överallt
Jag är inte mig själv

Jag är inte med
Jag är inte för
Jag är inte alls
Jag bara är

//Lia

Murar och betonghjärta

Det är tomt utan dig

Vitt ljus blinkar
Kylan stryper min puls

Jag är ensam när du inte är här
Du var aldrig här

Våra röster svek oss

Jag sprang

Varje ögonblick jag ler lite för länge
trampas jag ner, kastas bort, förstörs

Svart mörker hotar
Värmen ger mig migrän


Det gör ont när du ler mot mig igen

Soldat

~

Fullkomligt livrädd söker ögat över kanten
letar efter tecken på liv i dödszonen

Ljudlöst

Jordens damm virvlar runt i luften
Lungorna spänner sig, håller andan
Blicken flackar mellan döda kroppar

Undrar om fienden besegrats

Världar har rasat, liv har offrats
spillror kastats ner på marken
låter ingen glömma vad som hänt

Psyken har förstörts
ingen kommer här ifrån
i samma mentala skick som innan

Ljudlöst

Vågar försiktigt andas ut
sluter ögonen, släpper taget
vapen faller till marken

Känner hur lättnaden infekterar
alla sår som uppstått
Striden är över

Rädslan försvinner
och allt brister äntligen
de våta känslorna tar över ansiktet

Ingenting finns kvar

Säg något

Jag längtar, försöker inse att
det är så här vi kommer förbli
Om ett år, är vi fortfarande de samma

och När vi skiljs åt, kommer jag ännu vara
det ansiktet du glömmer bort bland
alla de nya, vackra själarna

kanske känner du en doft i främmande korridor,
minns vart du en gång varit
minns ansiktet du glömt bort
Undrar vart det är nu, tills tankarna skingras
och något viktigare omfamnar dig sakta

Vi är två olika delar av världens ändlösa pussel
ögonen möts, i en fullsatt buss
Jag försöker förstå varför din blick är fast

i mitt ansikte, när jag tittat bort
klär av skyddsmasken, ser mitt nakna ansikte
som det är, utan att låta mig se dina tankar

Förklara för mig, torka mina tårar
stoppa blodflödet mitt
med mjuka ord, fina tankar
tala till mig

igen