Jag längtar, försöker inse att
det är så här vi kommer förbli
Om ett år, är vi fortfarande de samma
och När vi skiljs åt, kommer jag ännu vara
det ansiktet du glömmer bort bland
alla de nya, vackra själarna
kanske känner du en doft i främmande korridor,
minns vart du en gång varit
minns ansiktet du glömt bort
Undrar vart det är nu, tills tankarna skingras
och något viktigare omfamnar dig sakta
Vi är två olika delar av världens ändlösa pussel
ögonen möts, i en fullsatt buss
Jag försöker förstå varför din blick är fast
i mitt ansikte, när jag tittat bort
klär av skyddsmasken, ser mitt nakna ansikte
som det är, utan att låta mig se dina tankar
Förklara för mig, torka mina tårar
stoppa blodflödet mitt
med mjuka ord, fina tankar
tala till mig
igen
fredag 5 februari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar