den välsmakande världens innebörd

jag vill redigera din inre tankar,
stoppa dina negativa inställningar,
och färga dom rosa
göra dina ögon alldelles kristallblå
och mjuka till din hudton,
en aning,
så?
är du fortfarande min ena delade halva?
är du fortfarande min lilla konstigt formade vän?
samma frågor inga svar, lika bra jag fortsätter drömma
jag vill skära sönder dina konstrollbehov
kasta om dina vanor,
göra din mun hjärtformad och dina ögonfransar kolsvarta.
får jag fortfarande vara din då?

jag speglar mig i den spruckna verkligheten,
sänker blicken
ilska och vrede gör så min egenbild ändras totalt,
jag är inte längre din,
inte den du en gång älskade,
fast än du inte har fått mina tankar utskrivna och kopierade,
så vet jag att du ser hur jag inte längre blundar,
för min egen värld,
jag vill göra mina tankar vackra,underbara och egenkära,
är jag fortfarande mig själv då?
/johannalouise

På Drift

Paranoian

Jag vill ha ihjäl den ikväll
Skära sönder rädsla och inbillning
Bara vinna över den
tillslut

Sylvassa tänder i porträtt av Smärtan
Sliter sönder hopp om friskt sinne
Permanent personlighet
omöjlig att döda

Ta drömmar i hand, med ilska
kasta bort dem och se elden vid vägens slut
Askan viskar lågt i vinden
Jag som slutat tro att världen existerar

Så

Frön som leder till grusat liv
långt borta i atmosfären
Jag lever som jag vill
Om jag vill

Fortsätt försvinna i det du kallar verklighet
Låt mig vila i bäddsoffan då din klocka slår 04:20
Brus från luft du kallat myt
Jag övervinner sömnens dimma och blickar ut i natten

Det finns där

Mitt skrik från skuggans andetag
skapar imma, jag sätter upp ett finger
Avtryck som dör ut
Mörkret flyr då jag blottar ett leende

Tomt

Efter gryningen är jag åter borta
Sitter där och här och ingenstans
Omöjlig att hitta
Fånga mig i språnget mot friheten

Om du kan

Låtsas, jag är långt hemifrån
Lyckas inte hitta viljan
att sitta still, introducera Rastlöshet och Vilja för varann
det går bara inte

Vi

Ska aldrig finnas till här
Det finns inget du kan ta med dig när du tröttnat
Minnena är mina, jag behåller Hjärta utan att ge dig en bit
Jag vinner


Ingenting


/Lotta

-

hon går längs den rökluktande blöta asfalten
minns varje gång,
att det är såhär asfalt luktar
efter regn.
någon ser henne som hopplös,meningslös
men någonstans inom sig,
känner hon sig starkare för varje gång,
hon ger upp,
och börjar om igen.
gatan är liksom lika blöt
eftersom regn alltid är det,
men gatan känns endå torrare,
efter varje kväll nu.
vad har man för val?
att öka farten,
springa tills känslorna ramlar av i farten
det är liksom det vi gör,
jobbar för något,
alltid för ett mål.
bara en vecka kvar
bara denna dagen också.
när den veckan gått jobbar vi för något nytt
alltid så medvetna om cirklen vi går i.
sakta går hon tillbaka,
torkar av sig dropparna regnet gjort i pannan,
och innanför pannbenet finns ett hopp
rakt fram
och andas ut
/

Undrar, vet inte var jag hittas ikväll

Och jag rusar ut i asfalt, regnet bränner upp mina fotsulor
Blick från midnatt då jag låter viljestyrkan ta mig till svala takplattor
Måste flyga allt högre i eldfärgad sol av iris,
skyr fallet som väntar på mig
förminskat sig själv för att anfalla
när jag sover
Och de undrar vad jag gör så lång borta från nybäddad säng i natt
Jag spottar blod i hettan, sväljer bort all rädsla ur mitt system
Vill gömma känslorna i en annan tid
Sken från vitt ljus av energi sköljer över kantiga skulderblad när jag andas in
Vägar ligger öde i sömnen de alla låtsas att de får tillräckligt av
Himmel målad av penseldrag, sköra linjer av dovt lila
kryper in i mitt tankecenter, präntar in bilden med ett enda tryck
Syrerik luft får sakta värken mot tinningarna att försvinna,
med ett andetag flyger smärtan likt fjädrar
landar precis så försiktigt igen, lever på rädsla att ge sig av från mitt liv
Svarta silhuetter av självständigt kala grenar vill återge mig lugnet
Det som blev kvar efter ännu ett sommarregn landar i mitt hår
men jag stannar inte, tar in ögonblicket ändå
Natten tömmer mig på modet, det lämnar mig alltid här
Sträcker mig efter din hand, vet att den inte finns intill
Söuter ögonen, känner kylans fingerdrag mot kinden
låtsas att det inte är långt hem

/Lotta

verklighet

som ett ärr lever du som torkat blod,
i min kropp
nerver som är obotligt skadade
hjärnceller som är ur funktion,
och din väluttänkta blick så är allt i perfekt ordning
ärren som omedvetet rivs upp i ordning och i ordning,
igen
igen
har du nyckeln?
så jag kan hitta vägen ut,
till ett liv,
om det går att köpa?
kanske är detta livet och såhär vi utomjordingar fungerar
kanske är jag också en av en sån sort?
en levande varelse med tankar
kanske lever vi bara i en dröm.
en rymd med en jord en jord med små människor,
vi kanske bara lever i en låda
sen finns det inget mer.
/j