-

hon går längs den rökluktande blöta asfalten
minns varje gång,
att det är såhär asfalt luktar
efter regn.
någon ser henne som hopplös,meningslös
men någonstans inom sig,
känner hon sig starkare för varje gång,
hon ger upp,
och börjar om igen.
gatan är liksom lika blöt
eftersom regn alltid är det,
men gatan känns endå torrare,
efter varje kväll nu.
vad har man för val?
att öka farten,
springa tills känslorna ramlar av i farten
det är liksom det vi gör,
jobbar för något,
alltid för ett mål.
bara en vecka kvar
bara denna dagen också.
när den veckan gått jobbar vi för något nytt
alltid så medvetna om cirklen vi går i.
sakta går hon tillbaka,
torkar av sig dropparna regnet gjort i pannan,
och innanför pannbenet finns ett hopp
rakt fram
och andas ut
/