verklighet

som ett ärr lever du som torkat blod,
i min kropp
nerver som är obotligt skadade
hjärnceller som är ur funktion,
och din väluttänkta blick så är allt i perfekt ordning
ärren som omedvetet rivs upp i ordning och i ordning,
igen
igen
har du nyckeln?
så jag kan hitta vägen ut,
till ett liv,
om det går att köpa?
kanske är detta livet och såhär vi utomjordingar fungerar
kanske är jag också en av en sån sort?
en levande varelse med tankar
kanske lever vi bara i en dröm.
en rymd med en jord en jord med små människor,
vi kanske bara lever i en låda
sen finns det inget mer.
/j