Verkligheten

Jag önskade att kunde se vad du gör mot mig
Hur du sliter ut mitt hjärta och skär sönder det i strimlor
För att sedan glömma bort att du någonsin tagit det
Ironiskt att jag måste minnas
Jag minns, kommer aldrig glömma dig.
Tystnaden i dig är mer än vad jag klarar av
Jag skyddas av blå berg, de blå bergen du aldrig kommer finna
Du kommer aldrig leta efter dem
Ännu mindre leta efter mig
Den täta dimman omfamnar min ensamhet
likt en vän jag alltid älskat
I svarta grottor i blåa berg sitter jag fången
Du kommer aldrig att hitta mig
Jag kommer fly när jag hör dina steg mot stengolvet
Hoppa ut i en värld av grönska
Du kan inte fånga mig - jag kan flyga
Se den mörka värld jag fastnat i under mig
Dina ögon blå som bergen ser allt
Utom mig.
Du kommer aldrig att hitta mig
för du vet inte att jag är försvunnen.

Lotta

beroende

det var svårare än jag trodde att lära sig,
att inte bli beroende av någon
någon slags nygjord känsla gror och styr mig totalt.
styr mina inre förnuftiga delar
och gör dem okontrollerande
en vilja lätt som luft, från ingenstans
finns runtomkring mig
och pressar allt längst ner till botten
det är inte någon betydelse att tänka tillbaka
på allt man kunde gjort annorlunda
så det kunnat bli ännu bättre,
när dom dåliga tiderna bara kommer senare
och när du lär mig att bekymmerfritt glömma dig
och allt som hänt oss,
känns allt meningslöst.
för om du visste att det bara var dom stunderna av mitt liv
som betydde något,
skulle du aldrig göra såhär,
idag just nu, du skulle tänka efter en sista gång,
som alla gånger innan.

/j

Allt jag drömt om

Innan saker med livets snabba
vändningar förändras,
vill jag gråta,
är jag övergiven i gripen panik av mina
hotande tvångstankar,
du vet vad jag är beredd på att riskera.
en slags växande tanke gror inom mig,
försöker förklara hur mycket jag skulle
gå miste om,
det inser du inte för än du saknar det farligt mycket
det är större än någonsin att säga,
att jag helst av allt vill gå nu
gå ifrån ångestens mittpunkt.
jag har aldrig varit mer fängslad
i samma sekund känner jag allt samtidigt.
pressar ångesten med paniken någonstans hos någon annan,
kämpar mig förbi alla frågande ögons inre,
av längtan, att du vet
du vet allt ingen annan vet
jag önskar jag kunde säga att jag vänder mig om,
och går.
men måste arbeta tvångstankar på nytt
för att testa min desperata lycka.
har aldrig känt mig instängd av svart luft
jag kämpar mig förbi dina alltför lockande ord.
pressar den svaga handen mot ett kallt dörrhandtag
kall, svalkande luft nuddar min för kalla själ
och tar ett stadigt tag i dom ljustaste hår topparna
jag känner mig stark av en hämtad kraft.
jag vill rusa fortare än någonsin förr,
jag vill att du ska uppleva det som ingen gav oss,
jag vill visa dig allt jag drömt om ,
för stor del av mitt liv,
när jag möts av dig,
känns det öväntat,
mindre än någonsin sätter jag mig i avstånd
här är jag mig själv.
/ j

För att komma hem måste du först resa bort.

Jag måste få leva här
Jag struntar i alla andra städer
De har inte vad denna plats har
Människor kommer att ta mig här ifrån
Min mardröm kommer bli sann.
Men jag kommer göra allt jag kan
för att en dag kunna återvända
känna hur alla minnen är kvar
Jag struntar i alla andra städer
det är i denna jag är kär

It's funny how you go through the years and nothing changes but when you look back it's all different

Två flickor blev vänner en dag
de visste att det var rätt
de var oskiljaktiga, struntade i om omvärlden var emot dem
vänskapen mellan dem växte med åren
den balanserade på en smal tråd, tills den en dag klarade det
utan att falla tog den sig vidare
flickorna var olika som natt och dag, men det spelade ingen roll.
Deras vänskap var det bästa som hade hänt dem båda
det dröjde inte länge innan deras första bråk uppstod
men de löste det, precis som alla kommande tvister mellan dem
De var menade att vara tillsammans, oavsett vad skulle de alltid ha varandra
Flickorna blev äldre, precis som alla andra
de lärde sig mer om varandra för varje år
varje årstid blev deras vänskap starkare
de var alltid tillsammans
men en dag förändrades allt
deras relation till varandra fick en spricka
en spricka var allt som behövdes
för att förstöra allt mellan dem
de blev inte uppspelta när de träffades längre
alla minnen var som bortlåsta
de kunde inte längre prata på samma sätt
tiden gjorde dem förvirrade
gjorde dem till främlingar
gjorde oss till främlingar.
Flickorna var du och jag.

/L

mörker

så tomt är allting utan glädje
så tom är även jag
även nu,
när jag ser dig brukar jag tänka
vad världen är liten
allting blir allt mörkare
gatorna blir bara blötare
mina ben viker sig under mig
mina händer skakar
då är världen inte så liten längre
då är natten mörkare än den varit tidigare
och när jag stannar på gatan
är jag fri grindarna
jag kan bara stirra på stället, länge
bara låt mig vara här,
där jag själv valt att gå
kanske är det för mörkt
och det är för kallt
men ingenting håller mig inne
i mina fängslade tankar på frihet
stannar jag hellre därute
där jag sprungit från mig själv
och när jag kommer tillbaka
är världen liten igen.
j.

Kärleken

Tänk.
Om han öppnade munnen,
sa om ens ett enda ord,
skulle hennes ledsna ansikte
få ett stort leende.
Hennes tomma hjärta
skulle fyllas av glädje.
Hennes dröm skulle gå i uppfyllelse.
Tänk.
Ett ord.
Ett litet ord.
Men så mäktigt.
Så stort.
Ett ord
skulle förändra henne.
Till det bättre.
Om han visste, skulle han säga det?
Det lilla, mäktiga ordet.

'Hej' sa han och log.