Tankar för människor

Under ytan är det svårt.
Tro mig, jag har varit där.
Jag är där varje dag.
Där straffar mänskligheten sig själv.
Jag tycker synd om dom ibland,
det kan inte vara lätt med sådana tankar.
Själv slipper jag sådant.
Tankar.
Tankar som plågar.
Tankar som skadar.
Tankar som förstör.
Jag slipper tänka på mänskligt vis.
Mina tankar går inte runt.
Det är lätt att deras,
människornas,
tankar går ner till oss.
Under ytan.
Men dom får akta sig.
Följer dom sina tankar ner till oss,
då är dom dömda.

//Linda

Nattligt dopp

Hon går genom skogen.
Mörkret blir tätare och tätare. Stegen tyngre och tyngre.
Hon kommer till en sjö. Den svarta himlen speglar sig i vattnet.
Hon går långsamt ut och låter vattnet omfamna henne.
Månen lyser upp i den kalla natten.
Hon tar ett djupt andetag och flämtar till när hon sjunker ner under ytan.
Där börjar hennes nya liv.


Lotta

Blickar och tankar

Våra blickar möttes och en
förståelse växte i det kvava rummet.
Jag kände igen det, hade varit med om
samma sak.
Hon gjorde en ansats att
gå fram till mig, men stoppades av
en grupp fnittriga flickor som gick förbi.
Min ögon var fortfarande
fästa vid hennes händer.
I mina ögon verkade hon hålla
en stor hemlighet.
Vi fortsatte titta på varrandra resten
av kvällen. Vi pratade med blickar,
känslor, och tankar.

//Linda

Välkomna tillbaka

till vårens skrivande.

Kul att se hur mycket det har publicerats här på bloggen under jullovet. Men nu börjar vårskrivandet!

Vi ses i eftermiddag. Samma tid, samma plats, samma fika.

/U.

Plötsligt slutade hon att växa.
Vid hennes fötter bredde en stad ut sig och omgavs av stora träd
vars gröna kronor snuddade vid hennes starka knän.
Bortom världens grönska låg det oändliga havet.
vågorna slog emot hennes bara axlar och rullade sakta in.
Solens första strålar speglades i hennes tårade ögon samtidigt som vinden grep tag i hennes hår.
Hon försvann bakom de lätta molnen där hon inte blev sedd.
Endast hennes hjärta stannade kvar och njöt
av den första vårmorgonen i världen som hon just lärt känna,
där hon växt upp och aldrig slutat växa.
Förrän nu.

Lotta

Vad gör jag?

Där står jag.
Vid kanten av livet.
Med ett litet leende i mungipan.
Med tårar som rinner ner för min iskalla kind.
Helt och totalt förvirrad.
Vad gör jag?
Jag hoppar inte.
Jag springer inte.
Jag svävar inte.
Vad gör jag?
Jag går inte.
Jag flyr inte.
Vad gör jag?
Jag stannar.
Jag stannar och slåss.
Fightar för min respekt.
För rätten att överleva.
För min skull.
Jag står där vid kanten av livet.
Bestämd att stå fast för min rätt!
Jag stannar.
Det är vad jag gör.

/ Fiie

Befria mig

Jag vill vara fri
segla jorden runt
sväva ovan molnen
Jag vill vara fri
upptäcka livet
vara glad
älska mig själv
Jag vill vara fri
fri som en fågel
flyga ur mitt bo
aldrig se mig om

Jag vill vara fri
men jag kommer aldrig ha mod att lämna mitt fängelse
jag är instängd

befria mig
flyg mig härifrån
du är den enda som vågar