Plötsligt slutade hon att växa.
Vid hennes fötter bredde en stad ut sig och omgavs av stora träd
vars gröna kronor snuddade vid hennes starka knän.
Bortom världens grönska låg det oändliga havet.
vågorna slog emot hennes bara axlar och rullade sakta in.
Solens första strålar speglades i hennes tårade ögon samtidigt som vinden grep tag i hennes hår.
Hon försvann bakom de lätta molnen där hon inte blev sedd.
Endast hennes hjärta stannade kvar och njöt
av den första vårmorgonen i världen som hon just lärt känna,
där hon växt upp och aldrig slutat växa.
Förrän nu.

Lotta