Där står jag.
Vid kanten av livet.
Med ett litet leende i mungipan.
Med tårar som rinner ner för min iskalla kind.
Helt och totalt förvirrad.
Vad gör jag?
Jag hoppar inte.
Jag springer inte.
Jag svävar inte.
Vad gör jag?
Jag går inte.
Jag flyr inte.
Vad gör jag?
Jag stannar.
Jag stannar och slåss.
Fightar för min respekt.
För rätten att överleva.
För min skull.
Jag står där vid kanten av livet.
Bestämd att stå fast för min rätt!
Jag stannar.
Det är vad jag gör.
/ Fiie
lördag 10 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar