Under ytan är det svårt.
Tro mig, jag har varit där.
Jag är där varje dag.
Där straffar mänskligheten sig själv.
Jag tycker synd om dom ibland,
det kan inte vara lätt med sådana tankar.
Själv slipper jag sådant.
Tankar.
Tankar som plågar.
Tankar som skadar.
Tankar som förstör.
Jag slipper tänka på mänskligt vis.
Mina tankar går inte runt.
Det är lätt att deras,
människornas,
tankar går ner till oss.
Under ytan.
Men dom får akta sig.
Följer dom sina tankar ner till oss,
då är dom dömda.
//Linda
lördag 31 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar