En uppenbarelse väcker mig i nattens mörker
någonting är på väg att förändras
tanken gör mig tom
Svetten rinner i pannan på mig
ner för mitt kalla ansikte
Vänskapen kommer brytas mellan oss
Tanken på det får mig att vilja kräkas
En av oss kommer att försvinna
hon har växt upp, växt ifrån, växt bort från oss
Jag anade aldrig att det skulle hända
inte så snart
inte så snabbt
Paniken fyller min tomhet
Jag vrider på mig fram och tillbaka
stirrar ut i mörkret som aldrig tycks ljusna
Illamåendet växer ju mer jag tänker på det
Hon kommer försvinna för alltid
Det kommer ta kål på oss
Långsamt plåga oss till döds.
Medveten om att hon klarar sig utan oss tvingas jag försöka
försöka släppa taget för hennes skull
men hon klarar sig inte
Livet kommer att ta kol på henne
Allt kommer förändras
Hon kommer att lämna oss.
onsdag 2 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar