med stora kliv och fastklibbad i lera
tar jag mig fram i den fuktiga natten
och anar en känsla av rädsla
det döljer något visst med sommarnätter
träden står där och vajar med vindens sus
och löven prasslar när jag tränger mig förbi
snabbar mig så skyldigt i den kalla luften
fäst vid tanken av din lukt, anstränger mig
för att få bort den, din lukt, ditt sätt att prata
jag är så desperat av att ta mig fram
att jag snubblar på alla synliga trädrötter
känner hur mina bara ben snuddar vassa grenar
gör blodiga rivsår, som bildar minnen jag inte uppskattar
ingen ska försöka tränga sig in i våran situation
tanken av att du försvinner ur mitt liv är otänkbar
men inte skulle jag bli förvånad om du lämnade mig
min själ och mitt hjärta brutet i bitar, panikslagen av sorg
den stiger inom mig enda upp i min hjälplösa hjärna
jag orkar inte av paniken,
fallande ner på marken, det gröna gräset
den fuktiga luften jag ständigt andas in gör mig galen
jag vill somna nu. jag vill sova. likt en blomma, på natten.
som en björn på vintern vill jag sova, om det funkar
ska jag ligga här tills jag är vuxen nog att ta hand om mina problem
vuxen nog att älska dig, mitt monster.

~~~*~~~

Kärleken är en ond kraft
Den drar en med sig ner i en spiral
Där man blir deprimerad och olycklig
Osäker och ledsen

~~~*~~~

Kärleken är en god kraft
Den drar med sig den ensamme upp till lyckan
Där man blir glad och hoppfull
Säker och överlycklig


Kärleken har två sidor.


Lotta

jag vill leva i havet där ingen kan se mina tårar

jag vill vara som du så du tycker jag är lika bra

jag vågar inte chansa

inte öppna ögonen för dig

jag vill inte riskera

att förlora dig

bestämda steg in på den mörka stigen

dess blickar gör dig nervös

kommer det någonsin falla på plats

alla trasiga skärvor

krossat glas, vi omedelbart skär oss på

dagar som nätter timmar som minuter

vill jag ha dig här, troligen föralltid

ligger du som kidnappad i mina tankar

fäst vid insidan av mitt ögonlock

där jag tittar när jag blundar

sitter du, min ängel

mina vitklädda solglada ängel

du är en underbar känsla jag har

du är den sista jag kommer älska så här

min ängel.

/ johannalouise

Vad ingen rubrik kan förklara

Nattens mörker sänker sig ner,
ingen, ingen, förutom hon ser.
Tyst som en mus i skogen hon står,
inte från någon en blick hon får.
Träden står där tyst och stilla,
och bryr sig inte om det lilla.
Ensam sitter hon och tänker,
det enda ljus är hennes ögon som blänker.

Smakprov ur min novell

Han fortsätter springa i ren panik,
hinner inte undvika alla rötter och stenar
som täcker den ojämna marken under hans fötter.
Han vet att han kommer att snubbla vilken sekund som helst.
Han gillar att springa, men inte så här.
Rösterna bakom honom upphör, och de tycks ha gett upp jakten.
Han stannar andfått och andas tungt.
Kan hans mamma aldrig förstå?
Han skakar på huvudet, tar ett djupt andetag.
Han lutar ryggen mot ett träd, och tittar upp mot trädtopparna.
Himlen ser skrämmande mörk ut.
Tårarna kommer, alla känslor flödar ut,
kampen för rättvisa känns plötsligt så obetydlig.
Den onda sidan har makten, den vinner alltid,
ändå slutar han aldrig att kämpa.
Livet känns så meningslöst tomt, så obetydligt och avlägset.
Ändå kämpar han.

/Lotta

jag är bestämd nu
jag passar inte in
i din dödande lek
dina hånfulla skratt
ord som är skrivna i svart
jag vill låta bli att stå ut med dig
fastän jag varje gång luras tillbaka
slängs på betongväggar
lyfter mig upp med den lilla styrka
som lever kvar
det gör inte ont i ditt starka hjärta
du orkar med mer än du tror
jag vill inte stå ut med er
är inte längre en del i din dödande lek
snart upphör mina tankar om dig
snart lever inte lyckliga stunder med dig
snart försvinner också dom
jag känner så, i det mörka rum som en gång var ljust
jag säger så för du en gång var min vän.

/ j