Nattens mörker sänker sig ner,
ingen, ingen, förutom hon ser.
Tyst som en mus i skogen hon står,
inte från någon en blick hon får.
Träden står där tyst och stilla,
och bryr sig inte om det lilla.
Ensam sitter hon och tänker,
det enda ljus är hennes ögon som blänker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar