med stora kliv och fastklibbad i lera
tar jag mig fram i den fuktiga natten
och anar en känsla av rädsla
det döljer något visst med sommarnätter
träden står där och vajar med vindens sus
och löven prasslar när jag tränger mig förbi
snabbar mig så skyldigt i den kalla luften
fäst vid tanken av din lukt, anstränger mig
för att få bort den, din lukt, ditt sätt att prata
jag är så desperat av att ta mig fram
att jag snubblar på alla synliga trädrötter
känner hur mina bara ben snuddar vassa grenar
gör blodiga rivsår, som bildar minnen jag inte uppskattar
ingen ska försöka tränga sig in i våran situation
tanken av att du försvinner ur mitt liv är otänkbar
men inte skulle jag bli förvånad om du lämnade mig
min själ och mitt hjärta brutet i bitar, panikslagen av sorg
den stiger inom mig enda upp i min hjälplösa hjärna
jag orkar inte av paniken,
fallande ner på marken, det gröna gräset
den fuktiga luften jag ständigt andas in gör mig galen
jag vill somna nu. jag vill sova. likt en blomma, på natten.
som en björn på vintern vill jag sova, om det funkar
ska jag ligga här tills jag är vuxen nog att ta hand om mina problem
vuxen nog att älska dig, mitt monster.