Jag minns första gången vi möttes
Det var vinter,
snön låg på marken och det enda som störde dess skimrande täcke var våra fotspår
Gatulycktorna lös ner över mitt oskyddade huvud
Du stod en meter framför mig,
dina läppar rörde sig och formade långsamt de ord jag så länge längtat efter
Din charm var oemotståndlig
Ditt svarta hår glänste och de mörka ögonen glödde
Dina händer trevade efter mina och dina läppar var mjuka som honung,
men din förbannelse skar igenom mig samma sekund som jag tog emot dig,
och nu är det för sent
För alltid kommer min själ vara fången i ditt underjordiska palats

Jag ligger inte på rygg i någon himla öken
ser inte upp mot de jäkla stjärnorna där uppe
kylan jag inte upplever får mig inte att frysa
jag reser mig inte upp och går inte där ifrån
någonting får mig inte att gråta, får mig inte att skrika
skriket jag inte ger ifrån mig hörs inte
väcker inte alla djur som inte finns i öknen jag inte är i
solen som inte går upp är inte för varm
ensamheten jag inte lever i dödar mig inte
hettan jag inte omringas av kväver mig inte
jag lägger mig inte på rygg igen i den inte existerande sanden
jag gråter inte över något du inte gjort

jag ligger på rygg i det kallaste universum
ser upp mot de vackra stjärnorna där uppe
resten är upp till någon annan

Jag hörde dina steg, smygandes ute i natten
kylan fick mig att rysa i vinterkvällen,
men det skulle inte hindra mig
huden blev knottrig på mina armar,
samtidigt som pärlor av svett rann ner från min kalla panna
Stunden var inne
Åh, vad jag väntat på det här
Just det här, ingenting annat
Genom mina havslika ögon såg jag dig försvinna
ljudlöst tassade jag fram till dig, så nära att jag kunde höra
ditt hjärta bulta, dina lungor andas
Asplöven darrade högre än någon av oss
så högt, att du trodde att du var ensam
Som om jag skulle vara kvar utan dig.
Ha.
Jag skrattar bistert ut i mörkret som lagt sig över oss
ut i dimman som sänkt sig för att omfamna oss
åt stjärnorna som försöker trösta mig
när du inte gör det.

/kraftlös

Lugn

Vaksam
Tyst och stilla vandrande genom den gröna omgivningen
Flyter fram utan att påverkas av intrycken som ljudlöst skriker sina budskap rakt in i dig
"Ta för dig
Låt oss inte störa, kom närmre och bli en del av oss
I lugnet här kan du leva
Låt oss hjälpa dig med allt du vill"
Men inte
Opåverkad vandrar du vidare
Löven vid dina fötter vibbrerar svagt av energin som inte märks
På platsen där du känner dig som ljusast
Som mörkast
Som mest neutral
Stanna upp
Andas
Väck inte overkligheten när den slagit sig till ro
Invänta ditt tillfälle och grip det med din vilja
Inte din kraft,
för här är sådan styrka maktlös

Linda

min älskade
min ena halva
om du visste hur mycket jag tänker.
i alla mörka rum
finns tankarna gömda
men jag lovar
jag tar aldrig fram dom igen
i dina ljusa ord finner jag allt om dig
men som en sol
räcker ingenting. tills slutet skiljer dom åt
och när jag tänker på furflutet i mig
forssar allt vatten jag äger
att jag bara fick snudda vid din kritvita
iskalla sköra kind
ryser mig genom den sista timman på dagen
och när jag vaknar upp igen
är jag lika lycklig över att du finns
att jag bara vill bädda ner dig så du får sova tills
du aldrig mer blir trött igen.
ingenting någonsin betyder mer ett dyrbartliv med dig
jag lovar, det händer aldrig igen
för du är för stark för allt.
hur än stor du blir så är du alltid min lilla ängel
min fina syster

otrolig längtan

den 8 juni 2009

min otroliga lägtan,jag ryser jag skakar jag fryser
signaler från hjärnan
ända ner i mina skakiga ben
gör att jag inte längre orkar belasta
mina konstiga känslor på något br
anervös, besviken, blyg nog att inte visa dem
men stark nog att tynga ner mina ögonlock
tynga ner dom så långt det bara går,
skapar nya tårar inom mig,
ger mig blixtrar igenom den klaraste turkosa himmel,
från det mest osäkra rymden
du drar in mig på farligt vatten
jag innan påstod skulle göra mig,
till den lyckligaste flickan på jorden
jag undrar om du väntar,
undrar om du tänkeri samma krets som jag,
tror inte ens du gråterlämnad, utan svar.
jag vill inte du ska prata när du bara ljuger,
gå hellre och tänkpå sanningen
du vill jag ska veta jag vill skriva en dikt, till dig
så du förstår varför jag slösar mitt tankspridda liv på dig.
/johannalouise

Jag älskar dig.
Jag hatar att jag älskar dig.
Jag hatar dig för att du får mig att älska dig.
Jag hatar dig för att du får mig att hata att jag älskar dig.
Jag hatar mig för att jag hatar dig.
Jag hatar att jag hatar att älska dig.
Lugn, jag älskar dig ändå. Alltid.