Jag minns första gången vi möttes
Det var vinter,
snön låg på marken och det enda som störde dess skimrande täcke var våra fotspår
Gatulycktorna lös ner över mitt oskyddade huvud
Du stod en meter framför mig,
dina läppar rörde sig och formade långsamt de ord jag så länge längtat efter
Din charm var oemotståndlig
Ditt svarta hår glänste och de mörka ögonen glödde
Dina händer trevade efter mina och dina läppar var mjuka som honung,
men din förbannelse skar igenom mig samma sekund som jag tog emot dig,
och nu är det för sent
För alltid kommer min själ vara fången i ditt underjordiska palats