Jag hörde dina steg, smygandes ute i natten
kylan fick mig att rysa i vinterkvällen,
men det skulle inte hindra mig
huden blev knottrig på mina armar,
samtidigt som pärlor av svett rann ner från min kalla panna
Stunden var inne
Åh, vad jag väntat på det här
Just det här, ingenting annat
Genom mina havslika ögon såg jag dig försvinna
ljudlöst tassade jag fram till dig, så nära att jag kunde höra
ditt hjärta bulta, dina lungor andas
Asplöven darrade högre än någon av oss
så högt, att du trodde att du var ensam
Som om jag skulle vara kvar utan dig.
Ha.
Jag skrattar bistert ut i mörkret som lagt sig över oss
ut i dimman som sänkt sig för att omfamna oss
åt stjärnorna som försöker trösta mig
när du inte gör det.

/kraftlös