ensam i trygghet
olyckligt springer jag bort
sanningen gjorde mig skrämmande besviken
troligen föralltid
är jag fångad, tagen, sedd
skrattande höga röster ekar
jag föll, i orolig väntan på dig
föll nerför klippan
smärtan var oändlig
men suddade inte bort det förflutna
jag fick inte glömma, vad du sa till mig
den kvällen, när natten var som dag
solen lös fortfarande i mina eviga tankar
även på himlen lös den, den lös för oss
min vän, min föralltid eviga längtan
har varit för dig, men natten blir allt mörkare
och solen skiner inte igenom
dom höga trädstammar jag lever under
jag ligger gömd, och orkar aldrig mer stå upp igen,
väntan på dig blev för lång, och vägen för trång
för mig att komma igenom, den var för dig, en ensam du.

/ j