Världen är den samma - det är bara mindre i den.
Men här finns fortfarande mina vänner, som jag är rädd att förlora, och mina nära, som jag inte vill ska dö. Här finns ochskå vilsna situationer, och spindlar.
Världen är också full av färger. Blå, röd, grön och gul. Gul som väggarna i ett tomt rum, eller grön som luften i lyckliga stunder.
Kvar är också känslor. Glada känslor, varma känslor, känslor som trygghet, omtänksamhet och beslutsamhet.
Allt i världen ser jag med mina ögon, starka känslor, svaga känslor, men mest ser jag det jag gillar.
Jag ser havet. Vid havet är det blåsigt. Havets vindar för med sig mystik. Mystik för med sig tankar, och minnen. När jag står vid havet kan jag tänka på ett av mina tidigaste minnen, om en midsommar.
En av två midsomrar då jag hade namnsdag. Vi åt glass och jordgubbar tillsammans med några vänner.
Världens vindar för ochså med sig minnet från min första träff med bara mina bästa vänner.
Världen är den samma - och jag är glad över att få vara här med dem jag gillar.
//Linda
onsdag 6 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar