En svala flyger över hustaken.
Om jag var en svala
skulle jag göra likadant.
Breda ut mina vingar och svepa iväg genom vinden,
blicka ut över det oändliga havet.
Om man bara kunde flyga,
bara få ge sig av och rensa huvudet,
slippa alla tankar.
När man cirklar runt i skyn
märker ingen om man är annorlunda.
Men istället för att flyga, sitter jag här
på marken i gräset
med ryggen lutad mot trädets stam.
Det här är mitt hem.
Tillslut tvingas jag resa mig upp.
Jag kan inte stanna här för evigt.
/Lotta
torsdag 21 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar