Obekymrad livsnjutare

Orädd dyker hon från branta klippor, bara för att få uppleva spänning
Hon dansar hela sommarnatten lång, tills solen går ner vid horisonten
Bara för att somna, vakna tidigt,
ge sig ut på äventyr och dansa natten lång igen
Visst, hennes livsstil fungerar bara på sommaren när hon är fri
Men, den dagen den sorgen.
Hon lever fullt ut så länge hon bara kan,
varje dag är ett nytt tillfälle att roa sig och skapa nya minnen...
Tänk om man kunde leva som henne, så fri,
så obekymrad, så... lycklig.
Men, egentligen är det synd om henne,
för allt hon egentligen gör är att fördriva tiden
i väntan på kärleken, kärleken jag själv redan funnit.

Men, som sagt; den dagen, den sorgen.

ja, jag går i någons spår,
jag följer dem
en krävande röst
för bort mig
och gör mina tecknade drömmar
levande.
molnen täcker det lilla månljuset,
som för någon stund sedan syntes väl,
för mig och mina tankar
oljudet susar som floder
när jag rusar längre in mot stället
snabbt och stressande, snubblar jag på orden
försöker skynda mig ifrån samtalets mening,
på ett bra sätt,
när allt så plötsligt känns meningslöst.
jag känner hur snurrig jag börjar bli.
jag sväljer mina tankar
tills någon fri luft letar sig in i min hals
dimman har täkt ljuset totalt
när du alldelles försent börjar mumla,
om hur det kunde blivit
svag längst ut i mina armar och ben
stel i blicken
och stum av ord rusar jag tillbaka.
j

-

En uppenbarelse väcker mig i nattens mörker
någonting är på väg att förändras
tanken gör mig tom
Svetten rinner i pannan på mig
ner för mitt kalla ansikte

Vänskapen kommer brytas mellan oss

Tanken på det får mig att vilja kräkas
En av oss kommer att försvinna
hon har växt upp, växt ifrån, växt bort från oss
Jag anade aldrig att det skulle hända
inte så snart
inte så snabbt

Paniken fyller min tomhet
Jag vrider på mig fram och tillbaka
stirrar ut i mörkret som aldrig tycks ljusna
Illamåendet växer ju mer jag tänker på det
Hon kommer försvinna för alltid
Det kommer ta kål på oss
Långsamt plåga oss till döds.
Medveten om att hon klarar sig utan oss tvingas jag försöka
försöka släppa taget för hennes skull
men hon klarar sig inte
Livet kommer att ta kol på henne
Allt kommer förändras

Hon kommer att lämna oss.

Verkligheten

Jag önskade att kunde se vad du gör mot mig
Hur du sliter ut mitt hjärta och skär sönder det i strimlor
För att sedan glömma bort att du någonsin tagit det
Ironiskt att jag måste minnas
Jag minns, kommer aldrig glömma dig.
Tystnaden i dig är mer än vad jag klarar av
Jag skyddas av blå berg, de blå bergen du aldrig kommer finna
Du kommer aldrig leta efter dem
Ännu mindre leta efter mig
Den täta dimman omfamnar min ensamhet
likt en vän jag alltid älskat
I svarta grottor i blåa berg sitter jag fången
Du kommer aldrig att hitta mig
Jag kommer fly när jag hör dina steg mot stengolvet
Hoppa ut i en värld av grönska
Du kan inte fånga mig - jag kan flyga
Se den mörka värld jag fastnat i under mig
Dina ögon blå som bergen ser allt
Utom mig.
Du kommer aldrig att hitta mig
för du vet inte att jag är försvunnen.

Lotta

beroende

det var svårare än jag trodde att lära sig,
att inte bli beroende av någon
någon slags nygjord känsla gror och styr mig totalt.
styr mina inre förnuftiga delar
och gör dem okontrollerande
en vilja lätt som luft, från ingenstans
finns runtomkring mig
och pressar allt längst ner till botten
det är inte någon betydelse att tänka tillbaka
på allt man kunde gjort annorlunda
så det kunnat bli ännu bättre,
när dom dåliga tiderna bara kommer senare
och när du lär mig att bekymmerfritt glömma dig
och allt som hänt oss,
känns allt meningslöst.
för om du visste att det bara var dom stunderna av mitt liv
som betydde något,
skulle du aldrig göra såhär,
idag just nu, du skulle tänka efter en sista gång,
som alla gånger innan.

/j

Allt jag drömt om

Innan saker med livets snabba
vändningar förändras,
vill jag gråta,
är jag övergiven i gripen panik av mina
hotande tvångstankar,
du vet vad jag är beredd på att riskera.
en slags växande tanke gror inom mig,
försöker förklara hur mycket jag skulle
gå miste om,
det inser du inte för än du saknar det farligt mycket
det är större än någonsin att säga,
att jag helst av allt vill gå nu
gå ifrån ångestens mittpunkt.
jag har aldrig varit mer fängslad
i samma sekund känner jag allt samtidigt.
pressar ångesten med paniken någonstans hos någon annan,
kämpar mig förbi alla frågande ögons inre,
av längtan, att du vet
du vet allt ingen annan vet
jag önskar jag kunde säga att jag vänder mig om,
och går.
men måste arbeta tvångstankar på nytt
för att testa min desperata lycka.
har aldrig känt mig instängd av svart luft
jag kämpar mig förbi dina alltför lockande ord.
pressar den svaga handen mot ett kallt dörrhandtag
kall, svalkande luft nuddar min för kalla själ
och tar ett stadigt tag i dom ljustaste hår topparna
jag känner mig stark av en hämtad kraft.
jag vill rusa fortare än någonsin förr,
jag vill att du ska uppleva det som ingen gav oss,
jag vill visa dig allt jag drömt om ,
för stor del av mitt liv,
när jag möts av dig,
känns det öväntat,
mindre än någonsin sätter jag mig i avstånd
här är jag mig själv.
/ j

För att komma hem måste du först resa bort.

Jag måste få leva här
Jag struntar i alla andra städer
De har inte vad denna plats har
Människor kommer att ta mig här ifrån
Min mardröm kommer bli sann.
Men jag kommer göra allt jag kan
för att en dag kunna återvända
känna hur alla minnen är kvar
Jag struntar i alla andra städer
det är i denna jag är kär