ja, jag går i någons spår,
jag följer dem
en krävande röst
för bort mig
och gör mina tecknade drömmar
levande.
molnen täcker det lilla månljuset,
som för någon stund sedan syntes väl,
för mig och mina tankar
oljudet susar som floder
när jag rusar längre in mot stället
snabbt och stressande, snubblar jag på orden
försöker skynda mig ifrån samtalets mening,
på ett bra sätt,
när allt så plötsligt känns meningslöst.
jag känner hur snurrig jag börjar bli.
jag sväljer mina tankar
tills någon fri luft letar sig in i min hals
dimman har täkt ljuset totalt
när du alldelles försent börjar mumla,
om hur det kunde blivit
svag längst ut i mina armar och ben
stel i blicken
och stum av ord rusar jag tillbaka.
j