Jag gav dig tid att tänka.
Jag gav dig plats att gömma dina svaga sidor.
Jag var tyst och väntade in dem vackra ord du ville ge mig.
Jag såg sorgen i dina ögon.
Glädjen i det du sa.
Men jag har fortfarande inte förstått.
Slutet i din kärleks historia.
Det jag drömde om.
Var verkligenhet.
Jag levde i en dröm.
Och svävade runt i verkligheten.
Åkte runt bland dina oroliga tankar.
Bland alla människor.
Hittade du den osäkra.
Du tog henne med dig.
Och gick den osäkra vägen.
Du såg dig omkring.
Och plötsligt insåg du.
Vad verkligeheten bestod av.
Mäniskor,
Du plötsligt började påverkas av.
Och så glömde du henne.
Den osäkra flickan.
Du hittar henne.
Men så annorlunda så du inte hittar ord.
Till att försvara dig.
Hon är starkare än någonsin.
Starkare än vad du hörde.
Än vad du såg.
Men du går, lämnar henne igen.
Sviker en andra gång.
Nu är jag det förflutna.
Nu är jag svag.
Ingenting får dig att tänka om.
För att göra mig stark igen.
Ett ord gjorde mig till världens lyckligaste.
Ett annat fick mig snabbt att tänka om.
Men jag tänker fortfarande;
Du kommer tillbaka,
För du älskar mig.
För du har gömt mig i det säkraste rum.
Med förevigt stängda dörrar.
Ditt hjärta .