Alla illusioner om lycka,
allt jag någonsin trott på
det jag alltid haft, alltid velat ha
Jag har kämpat för att få behålla den
jag har misslyckats, allt för ofta har jag förlorat
- men bara för ett ögonblick.
Den kan vidta de mest förvånande skepnader,
och komma i alla olika former.
Men alltid är den lika omtyckt och nödvändig,
jag skulle inte kunna leva utan den.
Och, vid några få, men absolut existerande ögonblick,
räddar den ett liv från att slockna.
Vänskapen.
//Lotta
tisdag 7 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar