låt mig aldrig stanna längre
låt mig aldrig gråta något mer
släpp dina starka ögons syn
ta dig fram från din osäkerhet
inget syns på insidan
låt mig få krypa in i din osäkra själ
låt mig ligga där,
låt mig få tränga igenom himlens vackra färg
utan solens smala strimma
fri är jag utan tanke
ensam är jag med mig själv
jag är oroligheten själv
du är säkerheten ensam
änglarnas röster viskar
att du gick för snabbt med vilja ifrån mig
du gick utan tvekan ifrån det som inte fanns
inget jag föreställer mig händer
inget jag ser är verklighet
det är ett suddigt förflutet
något som nu är glömt
men jag ger dig min verklighet.
/johannalouise
söndag 19 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar