Och jag bara cyklade i regnet
medan du oskulldsfullt och ovetande
om att människor som jag
helt utan personliget för ögat eller
lusten att sitta klämd i samma buss
som du och tiotusen blivande arbetslösa
kaxiga och stöddiga nu helt utan
generationers återkommande oro
för framtidsplaner och livstankar
funderingar om var pengar till den där bensinen
som nu är så jävla dyr till
den där skithäftiga epa-traktorn
man på pappret snart är redo för
och kunna titta ut hånleende på alla de
med prestationsångest och nervvraksfunderingar
fasor över tvång att leva på mat från frysen
när pengarna inte räcker till näringsrik föda
då man lagt alla pengar på den jävla epa-traktorn
med den svindyra bensinen man då log åt
naiva tänder dykandes fram bakom överläppen
i ansiktet på människor ingen vill känna
för att slippa låna ut prydliga sedlar
i medvetandet om att de kommer tillbaka skrynkliga
i samhället där goda gärningar och empati
blir till ovanlighet till lögn till myt till surrealism
och jag sitter på min cykel utan luft i däcken och
undviker att möta blickarna från bussfönstren som söker efter
den nuvarande förloraren i spelet om vinst i form av något
ingen av de som talar hittills hittat
då de sanna varelser som lyckats är alldeles för oroliga
för att de maktsökande ska missbruka deras hemlighet
så som med tidigare ord som lämnat deras läppar i frostig morgon
trots löften som seglat från människa till en annan
helt olik mig men en kopia av medspelarna bredvid
som alla medverkar i samma akt om falskhet och blindhet
de tror är sanning och livsstilsval då de inte inser att
de inte är så jävla annorlunda då de
köper samma jacka som flocken fast i silver istället för svart
när valet omedvetet hamnar i fel händer och jag
är jävligt glad att jag
slipper åka buss.
Av Lotta
