Jag förstår fortfarande inte varför
jag fortfarande lever utan dig
Rädslan har mig verkligen i sitt grepp
vägrar släppa taget som mig
jag vill inte vara här längre
det enda jag drömmer om skadar mig
de enda som tycker om mig förstår inte
som en utomjording lever jag ensam, oförstådd
jag förstår inte hur jag jan leva i samma värld som du
Samma gröna träd lutar sig över oss när vi går,
utan varandras sällskap,
samma blågröna ocean som väntar på dig
väntar på att få dränka mig
Jag förstår inte varför jag inte dog
rädslan hindrade mig likt alltid
Jag kommer alltid vilja leva med dig
drömmarna har för alltid fastnat
obetydliga, värdelösa drömmar om dig
Min vackra ängel, låt mig ta dig långt bort
till en planet där drömmar kan bli sanna
till en plats där du kan älska mig
och ordet omöjligt ännu inte finns ~
måndag 26 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar