Hennes fel

Stormen tjuter
Drar i träd och löv
Grenarna knakar och hotar att brista,
men hon sitter kvar
Har inget val
Tanskarna svävar fritt men själv är hon fast
Silvriga själar börjar samlas runt henne
Viskningar flyger i luften runt henne
Plötsligt verkar gravstenarna så mycket hotfullare
Hon funderar på hur det kunde varit
Hur hon kunde haft det
Sorgen tränger igenom våldnadernas mur och slår in i henne med full kraft
Hon skakar
Hon valde fel
En av de självlysande andarna drar sig tillbaka till sin grav och ringen blir tätare
Intensivare
Kölden biter
En ny känsla smyger sig på henne
Rädsla
Vad händer nu?
Ytterligare två våldnader försvinner och hon kan räkna dem till 13
Sorg och elände
Olyckans tal
12
Är det vad hon kommer bli?
Har de kommit för att göra slut på plågan som kallats hennes liv?
11
Hon synar dem nogrannare
En liten flicka ser på henne med stora ögon
Hon kan inte vara äldre än fyra
Nallen finns kvar i ett hårt grepp
10, 9
En dam med stor hatt ger henne en sista hungri blick
8
Gick det så fort?
En kille med intensiv blick och hårda drag granskar henne skoningslöst
Med förakt
Hennes blick fastnar vid hans
7
Flickan med nallen seglar iväg till sin gråa grav
6, 5, 4
Hon sluter ögonen och tänker igen
Allt hon missat
Allt hon kunnat vara med om
Sådant som hon aldrig kommer få uppleva
Men så går det när man är korkad
Det finns ingen annan att skylla på
Misstaget var hennes egna
3
Hon spärrar upp ögonen när viskningarna blir högre
Ringen är förminskad till det olidliga
Hon drar in benen mot kroppen
Killen med intensiv blick står kvar
Vid hans sida står en gammal man
Tidigt 80-tal
Om inte huden varit silvrig är hon säker på att den skulle varit förmultnad
2
Mannen vänder henne ryggen och tågar iväg
Killen gör henne sällskap
1
Lätta, prasslande steg hörs när den sista anden trycker er gräset för att se henne i ögonen
Det verkar inte som mer än bara ännu en viskningen
En susning
Med skräck ser hon upp i hans ögon
De vackraste ögonen hon vet
Ögonen är fyllda av sorg
Hennes fel
Det var hennes fel
Han särar på läpparna och talar
- Du valde bort mig. Du lät mig plågas och satte dig själv i säkerhet. Men du är inte säker. Och nu är det din tur att plågas.
0
Gravstenen som tillverkas nästa morgon är tom och kal
Det var hennes fel

Linda