måndag 5 oktober 2009

Omöjlihetens gränslöshet

Jag klamrar mig fast vid dig som en igel
Beroende av ditt varma blod
Du kan skrika åt mig hur mycket du vill
hårda ord och slag har ingen effekt
jag kommer inte att släppa taget
Jag bodde i en sjö
du kom dit, badade
jag kände din doft
det var allt som krävdes för att jag skulle bli
beroende
av dig, din doft, ditt liv
Jag behöver dig för att överleva ännu en dag i detta fängelse
Åh, vad jag vill släppas fri, min längtan är för stor för ord
Ändå hör jag din hesa röst uttala dem
med sådan mystik att jag ryser
jag är en igel, du är en vacker människa, men jag vet
Vet att jag är här av en anledning
att dina ord inte betyder något för mig av en slump
Medveten om att du inte älskar mig krälar jag vidare
gnager på ditt hjärta inifrån
De höga murarna som en gång stod där
har nu fallit, jag förstörde dem för att nå dig
Men trots att jag gett dig min själ, mitt liv, mig själv
Trots att jag gett dig mer än någon förtjänar
Så ser du mig inte
För jag är en liten, äcklig igel som har fastnat inuti dig
Och du är så mycket bättre
i en värld av omänslig skönhet





Inga kommentarer: