Snälla, snälla du
- sluta plåga mig med din blick
Jag vet inte om jag klarar det så mycket längre
Smärtan drar mig djupare ner än du anar
Än du någonsin kommer att förstå
Nej!
Glöm vad jag sa, jag vill ha din blick
din vackra, oemåtståndliga blick...
Du förstör mig, jag vet.
Men är det inte mitt val?
Låt mig förstöra mig, om det är det jag vill
Du har ingen rätt att stoppa mig
Jag önskade att du hade det
Att du ville ha det
Kanske skulle jag må bättre om jag visste
att du någonstans brydde dig
Men medveten om att du aldrig
kommer släppa in mig
bakom dina murar av betong
byggda, för att gömma ditt hjärta
sluter jag ögonen
- nöjer mig med den overkliga hallucinationen
om vad som en gång kan bli vi.
torsdag 1 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar