Bakom masken

Min glädje är bara en mask
mot den kalla verklighetens människor.
De får inte se mig utblottad,
förstörd, oigenkännlig.
Den enda värme i den kalla
oktobernatten
är ditt leende,
riktat mot någon annan.
Alltid någon annan.
Jag har slutat att skratta
utan den tjocka mask
som täcker mitt ansikte.
Jag kan inte skratta
åt mitt egna, massakrerade hjärta,
inte åt mina sorgsna ögon
eller tomma inre.
Masken kan skratta. Kan dölja.
Men utan den är det omöjligt
att låtsas.
Låtsas att jag aldrig älskat dig.
Jag vill inte älska dig.
Du förstörde mig.
Jag är förstörd.
Jag kan inte skratta.
Inte längre.

/Ingen