Jag var min egna skugga
låt mig leva
jag vill vara jag
hur obetydlig du än tycker min spegelbild är
kommer någon alltid tycka värre om den
Jag var min egna skugga
det var inte värre
än det mörka nät jag fastnat i nu
svart, klibbigt av blod, vasst
jag är den enda som aldrig levt
så fullt som min skugga
hon fick mig att framstå som hennes skugga
trots att verkligheten var omvänd
Jag var min egna skugga
vågade aldrig så mycket som titta på dig
Du förtjänade mer än vad jag då var
mer än vad jag har blivit nu
jag har aldrig räckt till
som en skugga
Räcker inte till nu, i det trånga nätet
Det är mitt straff för att inte lyckats glädja någon
Om jag släpps fri vill jag inte vara en skugga
Allt jag vill vara är tillräcklig
Jag var min egna skugga
kunde inte känna kärlek
jag förtjänar att vara fast här
mitt enda ögonblick av frihet kastades bort
allt för min egna feghet
Du förtjänar så mycket mer än vad jag kan bli
mina känslor är bortkastade på en dröm
som sakta, sakta förlamar mig med klibbigt blod,
sedan avlägsnar sig från min näthinna
Jag har blivit din osynliga skugga