Mörkret kväver mig
döden omfamnar sakta
vad som finns kvar av mig
jag log när jag hoppade
verkligheten dödade mig
Du dödade mig
Du, ängeln på jorden
jag är i helvetet
har alltid varit i helvetet
jag är en slav under djävulens hårda slag
var din osynliga slav när jag levde
Har alltid varit en slav
går med högt huvud
trots att du inte är med mig
för att du inte är med mig
Jag har slutat att gråta
Mina tårar får dig inte att se mig
du kommer aldrig att se
det finns inget där för dina ögon att notera
Dina vackra, oemotståndliga ögon
fulla av den giftiga blick
som tog mig hit
Jag kommer aldrig få dra in din doft
känna hur du långsamt omfamnar mig
gör mig hel, värmer det kalla skelett jag blivit
dina ögon kommer aldrig att vilja se mig
du är inte beroende av att se mig le
därför har jag slutat
Du såg inte när jag föll
hörde inte hur jag kraftigt slog i marken
du finns inuti mig
medan jag bleknar växer den del av mig
där allt är vackert
du är den enda delen av mig
jag någonsin tyckt om
Du har fått mig att fastna här
djupt nere i djävulens mörka håla
När jag inte längre kan se dig le
är jag hellre här
än i samma värld som du
för där skulle min smärta
speglas över dig, sudda ut ditt leende
jag lever i helvetet
där allt går ut på
att hålla ditt leende vid liv
ditt giftiga, dödande leende
som fört mig hit
till änden av verkligheten
jag aldrig älskat
så som jag älskar dig.
söndag 18 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar