Början till något, slutet av något annat

Ingen bryr sig
om jag är repet
som hjälper alla
att klättra upp
och sedan går av på mitten.
Varför ska de
behöva offra sig
när någon annan kan göra det?
Om jag var
den där gamla, rostiga stegen
som de alltid
klättrar upp för
och sedan avskyr
när de trillar
då skulle jag må
lika dant som nu.
Jag bryr mig inte.
Men vad händer,
när de en dag
inte hittar
det gamla repet
eller
den rangliga stegen
som alltid funnits
tillhands?
När de inte längre
kan fly från smutsiga samveten
och dräpande skuldkänslor?
En dag kommer det hända,
de kommer inte hitta det där
gamla repet, inte den ännu äldre stegen.
För jag kommer stå
på kanten av bron
hånle
mot alla
alla som någon gång klättrat
upp för repet, upp för stegen,
dödat mig inifrån.
Jag ska stå där
le stort
jag kommer vara lycklig
för jag vet att jag kommer vara fri
för jag kommer aldrig mer behöva hata mitt liv
När den dagen kommer.
Tills dess kommer jag kämpa
hålla inne alla tårar
så som jag alltid gjort
Jag tänker kämpa för mitt liv
tills den dagen kommer.
Den dagen
då jag blir fri
och får gråta
Glädjetårar.

//Lotta