solen är som en gul prick
en varm yta runt min kropp
kanske kyligare på natten
men lika varm nästa dag
jag vill låta bli att tänka på
att det snart är över
snart existerar inte längre väntan
snart befinner jag mig inte längre här
gyllenbrun på benen
skyggad av trädets lågaste grenar
frusen men varm inombords
när jag vandrar längs gräsets stigar
jag följer dom, vart dom än leder
går jag vid sidan om dem doftande nyponbuskarna
jag tror det slår all lycka i världen
bara att få njuta av att jag ensam går till stranden
ingen press på tid,
men väntan på frihet
jag älskar en plats på jorden
just därför jag längtar lika mycket varje år
varje dag från att det slutar
längtar jag till mitt ställe i juni.
/johannalouise