Den sista snön

Bladen på rosen du gav mig vissnar aldrig
Min vilja att få dig tillbaka håller den vid liv
Dess törnar borrar sig in i mitt hjärta
mitt sårbara, ömtåliga hjärta
Döden känns skrämmande nära
Då ser jag en främling ta emot din ros
Min ros
Smärtan jag så länge levt med avtar
ersätts av en ny, betydligt vassare känsla
Så outhärdlig att jag slutar andas
Det sista jag ser
är min ersättares lyckliga blick
Även den kommer ersättas
Snön faller från den vita himlen
platsen jag är på väg till
En flinga nuddar min frusna kind
och jag vet att jag mår bättre utan dig.

Lotta