Gräset vajar svagt i vinden likt ditt svarta hår
Du har gjort mig paralyserad av kärlek
Som en hypnotisör lyckas med ett trick
får du mig på fall
och varje gång du ler ditt förvånade leende
måste jag kämpa för att inte fastna
i ljusa tankar uppe bland sockervaddsmoln
röda likt solen ögonblicket innan den försvinner ner vid horisonten
Du återupplivar min själ
får mina sinnen att explodera av högtryck
Medveten om att vi aldrig kan få varandra
står jag fast på marken utan en rörelse
gräset vajar i vinden, likt mitt hår
Det får inte bli mer än det är
Jag bestämde mig för länge sedan
Men du krossar all min beslutsamhet
bara genom att se på mig med de blå ögonen
som sitter noga placerade i ditt ansikte
Jag vet att ingenting kommer förändras
men snälla, låt mig drömma...
Lotta
tisdag 15 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar